Norwegian 1863-1944 Edvard Munch Locations Edvard Munch (pronounced , December 12, 1863 ?C January 23, 1944) was a Norwegian Symbolist painter, printmaker, and an important forerunner of expressionistic art. His best-known composition, The Scream is one of the pieces in a series titled The Frieze of Life, in which Munch explored the themes of life, love, fear, death, and melancholy. Edvard Munch was born in a rustic farmhouse in the village of Adalsbruk in Loten, Norway to Christian Munch, the son of a prominent priest. Christian was a doctor and medical officer, who married Laura Cathrine Bjølstad, a woman half his age, in 1861. Edvard had an older sister, Johanne Sophie (born 1862), and three younger siblings: Peter Andreas (born 1865), Laura Cathrine (born 1867), and Inger Marie (born 1868). Both Sophie and Edvard appear to have gotten their art talent from their mother. Edvard Munch was related to painter Jacob Munch (1776?C1839) and historian Peter Andreas Munch (1810?C1863). The family moved to Kristiania (now Oslo) in 1864 when Christian Munch was appointed medical officer at Akershus Fortress. Edvard??s mother died of tuberculosis in 1868, as did Munch's favorite sister Johanne Sophie in 1877. After their mother's death, the Munch siblings were raised by their father and by their aunt Karen. Often ill for much of the winters and kept out of school, Edvard would draw to keep himself occupied. He also received tutoring from his school mates and his aunt. Christian Munch also instructed his son in history and literature, and entertained the children with vivid ghost stories and tales of Edgar Allan Poe. Christian??s positive behavior toward his children, however, was overshadowed by his morbid pietism. Munch wrote, ??My father was temperamentally nervous and obsessively religious??to the point of psychoneurosis. From him I inherited the seeds of madness. The angles of fear, sorrow, and death stood by my side since the day I was born.?? Christian reprimanded his children by telling them that their mother was looking down from heaven and grieving over their misbehavior. The oppressive religious milieu, plus Edvard??s poor health and the vivid ghost stories, helped inspire macabre visions and nightmares in Edvard, who felt death constantly advancing on him. One of Munch's younger sisters was diagnosed with mental illness at an early age. Of the five siblings only Andreas married, but he died a few months after the wedding. Munch would later write, "I inherited two of mankind's most frightful enemies??the heritage of consumption and insanity." Christian Munch??s military pay was very low, and his attempts at developing a private side practice failed, keeping his family in perrenial poverty. They moved frequently from one sordid flat to another. Munch??s early drawings and watercolors depicted these interiors, and the individual objects such as medicine bottles and drawing implements, plus some landscapes. By his teens, art dominated Munch??s interests. At thirteen, Munch has his first exposure to other artists at the newly formed Art Association, were he admired the work of the Norwegian landscape school, and where he returned to copy the paintings, and soon he began to paint in oils.  Related Paintings of Edvard Munch :. | Artist and his Model | Sick | The girl light the fire | vampyr | Vampire. |
Related Artists:
Francisco Gimeno Arasa
Spanish , Tortosa,Tarragona 1858- Barcelona 1927
Sir John Gilbert,RA,PRWS
1817-1897
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.